En väldigt betydelseefull person för mig har ljugit, ljugit månader för mig. Varje dag vi har träffats har hon, tittat i mina ögon och fortsatt ljuga. Jag kan knappt förklara det, för det är så himla osamanhängande och jag vet ju inte ens vad som är sant egentligen. Men här är i alla fall ett försök: En kille jag trodde hon gillade ljög för henne om en onaturlig sak, sedan när han berättat att det var en lögn. Berättade hon lögnen för mig, så att jag inte skulle tro att hon valde en kille hon inte kunde få. Men sen nu, när hon berättade att det var en lögn handlade det tydligen inte ens om den killen, utan någon annan kille. Och då är ju fårgan, varför ljög hon ens från början om det inte ens handlade om honom. Sedan så förolämpar hon mig för att jag trodde på henne, litade på henne med dessa ord: "Du hör ju själv att det jag sa inte kan vara sant, fattar inte ens att du gick på det från början.". Det är enligt mig en förolämpning till att jag litade på henne.

Och ja.. That's it i stort sett. Finns en hel del fler saker att berätta egentligen, men jag tänker inte skriva allt i bloggen. Och nu kan vi väll låtsas som att det här inläget aldrig har funnits.

Och ja, egentligen är väll det här inlägget till DIG. Och förresten, ända sätter du kunde förlora mig på var att ljuga, och just det gjorde du.